Om obalanserad sexlust i par

Det är en av de svåraste situationerna ett par kan befinna sig i. En av er vill ha sex, den andre vill inte. Det händer kanske sällan. Eller nästan aldrig. Och trots att ni pratar om det, trots att ni försöker, förändras ingenting.

Den som vill känner sig avvisad, oönskad och ensam. Den som inte vill känner sig pressad, missförstådd och otillräcklig. Ingen har fel. Båda lider.

Det är viktigt att säga det direkt: obalanserad sexlust i par är ett av de vanligaste problemen vi arbetar med. Du är inte ensam om det här.

Varför uppstår obalansen?

Det enkla svaret är att vi alltid har olika sexlust. Inga två människor har exakt samma libido, och det spelar egentligen ingen roll om en av er vill ha sex tre gånger i veckan och den andre en gång i månaden. Det som spelar roll är gapet, och vad det gör med er relation.

Men varför uppstår gapet? Och varför växer det?

Det handlar sällan om att en person är mer eller mindre sexuell av naturen. Oftare handlar det om nervsystemet.

Nervsystemet styr lusten

Sexlust kräver att kroppen känner sig trygg. Det låter enkelt, men det är djupt fysiologiskt. När nervsystemet är i ett stressat tillstånd, kronisk låggradig stress, oro, konflikter hemma, sämre sömn, prioriterar kroppen överlevnad framför lust. Det är inte ett val. Det är biologi.

Den som upplever lite sexlust i ert par kanske inte alls "inte vill" i bemärkelsen att hen saknar kärlek eller attraktion. Kroppen är helt enkelt inte i ett tillstånd där lust kan uppstå.

Den som vill mer kan i sin tur ha ett nervsystem som söker kontakt och intimitet som reglering, sex blir ett sätt att känna sig nära, lugn och bekräftad. Också fullt förståeligt.

Ni söker samma sak, kontakt, men era kroppar uttrycker det på olika sätt. Det är där konflikten uppstår.

Vad gör obalansen med relationen?

Med tiden skapar obalansen ett mönster som förstärker sig självt. Den som vill slutar ta initiativ för att slippa risken att bli avvisad. Den som inte vill känner skuld och undviker kroppskontakt överhuvudtaget, för att inte signalera "fel sak". Kramarna försvinner. De spontana beröringarna. Det lättsammare.

Det som börjar som ett sexuellt problem blir ett intimitetsproblem. Och ett intimitetsproblem blir ett relationsproblem.

Vad hjälper?

Samtal hjälper, men inte alltid på det sättet man tror. Att prata om sex mer, förhandla, sätta upp regler om hur ofta, tenderar att göra det värre. Sex som schemaläggs och förhandlas förlorar den spontanitet och säkerhet som lust faktiskt kräver.

Det som hjälper är att arbeta med vad som händer i kroppen och nervsystemet, var för sig och tillsammans.

Det kan handla om att förstå vad som stänger av lusten hos den ene. Vilka situationer, känslor eller stressfaktorer som gör att kroppen går in i ett tillstånd där intimitet känns omöjlig. Och att hitta vägar tillbaka till kroppsnärvaro, trygghet och kontakt, utan att det handlar om prestation eller förväntningar.

I vår parterapi arbetar vi somatiskt, med kroppen som utgångspunkt. Det är ett annat sätt att mötas än att bara prata om problemet.

Är ni i den här situationen? Ta kontakt med oss så berättar vi mer om hur vi arbetar.