Intimitet är inte bara sexualitet. Det är närheten att låta sig ses. Att vara riktigt nära en annan människa, inte bara i samma rum, i verklig kontakt.
Det är svårt för många. Inte för att de inte vill, utan för att nervsystemet sätter upp ett skydd.
Varför närheten ibland stänger av
Intimitet kräver sårbarhet. Och sårbarhet kräver trygghet. Om nervsystemet lärt sig, i tidiga relationer eller svåra upplevelser, att närhet är förenat med risk, kan det automatiskt skapa avstånd. Inte som ett aktivt val, utan som ett skyddssystem som aktiveras utan att man ens märker det.
Det kan visa sig som ett behov av att kontrollera, som svårighet att ta emot omsorg, som ett avslående av kontakt precis när den blir riktigt nära. Eller som en frånvaro i kroppen, att man är med fysiskt men inte riktigt med på djupet.
Polaritet och livfullhet
En relation behöver inte bara trygghet. Den behöver också rörelse, spänning och livfullhet, den energi som uppstår i mötet mellan två genuint olika personer.
Många par beskriver att relationen blivit flat. Att tryggheten finns, men inte gnistan. Det är sällan relationens fel. Det är ofta ett nervsystem som bromsar och begränsar utrymmet för att vara riktigt levande tillsammans.
Vägen tillbaka genom kroppen
Intimitet kan inte tvingas fram. Men den kan skapas, genom att ge nervsystemet erfarenheter av trygghet och kontakt, genom att öppna utrymmet för att vara genuint närvarande med varandra.
Det är precis det vi arbetar med på Oshun, för par som vill hitta tillbaka till varandra. Inte genom att prata mer om problemen, utan genom att skapa en ny grund för kontakt.